Radon, (222 Rn), är en radioaktiv ädelgas som bildas i den sönderfallsserie som börjar med uran (238 U), och slutar med den stabila blyisotopen (206 Pb). Uranet sönderfaller i radiumisotopen (226 Ra). Denna i sin tur i radon 222 och därefter i de s k radondöttrarna polonium 218, bly 214, vismut 214 och polonium 214. Alla dessa är fasta instabila metallpartiklar med elektromagnetisk laddning. De fastnar därför gärna på aerosoler i luften - damm, cigarettrök etc.
Uran, radium, radon och radondöttrarna sönderfaller spontant med följande halveringstider (den tid som det tar för ett ämne att sönderfalla till hälften av sin ursprungliga mängd).
| Grundämne | Halveringstid | Typ av strålning vid sönderfallet |
| Uran 238 | 4 500 000 år | |
| Radium 226 | 1 600 år | |
| Radon 222 | 3,8 dygn | Alfa (2 protoner, 2 neutroner) |
| Polonium 218 | 3,1 min | Alfa |
| Bly 214 | 26,8 min | Beta (elektroner), gammastrålning |
| Vismut 214 | 19,9 min | |
| Polonium 214 | 0,000164 sek | Alfa och beta |
| Bly 206 | Stabil | |
Det är alltså uranet och radiumet i blåbetongen som med sina långa livslängder gör att mängden utgasad radon förblir konstant. När en dos radon kommit ut i ett rum förvandlas den relativt snabbt till bly - på ca 4 dygn har hälften av dosen blivit bly och efter en månad är mer än 90% av dosen omvandlad till bly. Men ny radon förs ju ständigt till.
Radondöttrarna har en mycket stor benägenhet att fastna på partiklar i luften såsom damm och cigarettrök Det är alfapartiklarna som bildas när polonium 218 och 214 sönderfaller som anses utgöra den största hälsorisken. Om dessa radondöttrar andas in och fastnar i lungorna eller på bronkernas väggar, träffar vid deras sönderfall alfapartiklarna direkt det oskyddade lungepitelet. Cancerceller kan härvid bildas.
Även betastrålningen och gammastrålningen kan ha skadlig effekt. I den fria luften medför sönderfallet emellertid ringa eller ingen hälsorisk. Alfastrålningen stoppas av hudens yttre hornskikt eller i luften efter någon cm, betastrålningen av några mm kroppsvävnad eller efter några meter i luften. Gammastrålningen, som är en s k elektromagnetsisk vågrörelse av samma typ som ljuset, har däremot stor genomträngningsförmåga, den går t ex tvärs genom en människa utan nämnvärd bromsning. Gammastrålningen från en blåbetongvägg är högre än den som kommer från annat byggmaterial, från berggrund och från rymden. Gammastrålningens hälsorisker debatterades våren 2002 sedan en forskare hävdat att gammastrålningen från blåbetong skulle avsevärt öka risken för att barn drabbas av leukemi. Experter inom området var dock av annan uppfattning och bedömde att leukemirisken från gammastrålningen i blåbetong var ca 1% av risken av att drabbas av lungcancer p g a alfastrålningen vid radonets sönderfall.
Eftersom alla sten- och jordbaserade byggmaterial utsöndrar gammastrålning kan man inte avgöra genom en gammastrålningsmätning på en vägg om den ger ifrån sig radon. Visar väggen mycket höga strålvärden är det dock sannolikt att radon finns med i bilden. Visshet når man bäst genom en radongasmätning med den s.k. Emisorb-metoden, där man samlar upp radongasen under viss tid i en aktivkolskiva, som tejpas på väggen och isoleras på rumssidan så att radonet stannar i skivan. Med en särskild mätutrustning kan man sedan bestämma radonutgasningen från väggen och klara ut omfattningen av eventuella saneringsåtgärder.
