Ventilation
Genom att öka ventilationen (d.v.s. friskluftsintaget) i lägenheten kan man späda ut radonkoncentrationen i luften.

Ventilationens effektivitet uttrycks ofta som luftväxlingar per timma. Det innebär att man med speciella mätmetoder (vanligast är s.k. spårgasmätningar) mäter andelen uteluft i förhållande till rummets volym. Svenska myndigheter anger riktvärdet för bostäder till 0,5 luftväxlingar per timme.

Ett annat sätt att mäta ventilationen är genom att registrera koldioxidhalten (CO2) i rummet.

Koldioxid skapas framförallt av människor i innemiljöer. Höga koldioxidvärden (över 1000 ppm) innebär att man har en otillräcklig ventilation, dvs lokalens ventilation är inte anpassad för det antal människor som vistas i den.

Mätningar av ventilationen görs bl a av VVS-firmor.

Man skiljer mellan 4 typer av ventilation.

Självdragsventilation: Ingen mekanisk ventilation. Friskluftsintaget sker genom otätheter och springor i väggar i husets fasad.

Frånluftsventilation: Frånluftsfläkten i badrum och/eller kök "drar" in uteluften genom ventiler eller otätheter i fasaden.

Tilluftsventilation: En tilluftsfläkt transporterar uteluften in till fastigheten.

Mekanisk till- och frånluftsventilation: Ett fläktsystem som kombineras med värmeväxlare för återvinning av värmen.

En ökning av ventilationsflödena är i regel endast begränsat möjlig p.g.a. negativa konsekvenser som ökad ljudnivå, ökade energiförluster, ökad torrluftskänsla vintertid och drag. Om man behöver öka ventilationsflödena med mer än 10 % måste man i allmänhet installera en helt ny anläggning, till icke oväsentlig kostnad.

Mekanisk ventilation medför underhålls- och tillsynskostnader. För att man ska undvika större energiförluster bör en sådan installation kombineras med en värmeväxlare.

Installation av ventilationsutrustning bör givetvis göras när befintlig ventilation inte uppfyller Boverkets regler och rekommendationer. Om man väljer att installera en ny ventilationsanläggning för att få ner radonkoncentrationen, bör man tillse att man får en balanserad ventilation. Om man genom ökade frånluftsflöden skapar undertryck i hela eller delar av fastigheten riskerar man att "suga" in radon från en eventuellt radonbelastad berggrund.
Att öka ventilationen kan ofta visa sig verkningsfullt för fastigheter med berggrundsradon. Man kan genom att installera en ventilationsanläggning i bjälklaget under huset påtagligt minska inträngningen av radon i huset.

Tapetsering
Radonutgasningen från blåbetongväggar kan förhindras genom tapetsering med en radontät tapet, t ex Permafoil. Det är viktigt att poängtera att en tapetsering av radonbelastade väggytor med Permafoil endast stoppar radonutgasningen från de ytor som tapetserats. Var noga med att tapetsera alla radonavgivande ytor med Permafoil. Var också noga med att sätta tapeten direkt på blåbetongytan. Trä-, kakel och gipspaneler skall tas bort. Gamla tapeter bör avlägsnas i mesta möjliga mån. Om detta inte görs försämras Permafoils spärreffekt och det kan t o m leda till en ökning radonavgasningen p.g.a. att hålrum skapas mellan Permafoil och blåbetongen. Från otapetserade baksidor på radonavgivande väggar kan radonemissionen öka efter tapetsering av ena sidan. Permafoil hjälper inte mot berggrundsradon.

De saneringar som genomförts med Permafoil sedan 1997 visar att metoden fungerar mycket bra på blåbetongytor. Tapetsering med Permafoil är i regel betydligt billigare än att installera en ny ventilationsutrustning. Dessutom är driftskostnaderna obefintliga. Inga värmeförluster uppstår. Inte heller uppkommer problem med torr luft.

Vid tapetsering bör man se till att man invändigt täcker de väggar som består av blåbetong. Består bjälklaget av radonhaltiga material bör man även täcka dessa ytor med Permafoil. Tapetseringsanvisningar finns under rubriken "Hur man sätter upp en radontapet"